Metylenblått för träning och återhämtning: vad som faktiskt har mätts

I mars 2022 publicerade en elitmaratonlöpare ett sponsrat inlägg om en sugtablett med metylenblått. Hon skrev att den ”kan bidra till att förbättra fokus, uthållighet och sömn” och att hon använde den före hårda träningspass. Samma vecka beskrev läkare som citerades i rikspressen den bredare trenden som att influerare intar rengöringsmedel för akvarier. Inget av dessa perspektiv besvarar den fråga en löpare faktiskt har.

Har någon gett människor metylenblått och mätt hur långt eller snabbt de presterade, eller hur väl de återhämtade sig? Sökningarna inför den här artikeln hittade inte en enda kontrollerad humanstudie med ett utfallsmått för träningsprestation eller återhämtning. Referenskedjan omfattar tre djurarter, flera laboratoriepreparat och en förening som inte alls är metylenblått.

Uthållighet, återhämtning och mekanism är olika påståenden

En markör kan röra sig i motsatt riktning mot prestationen, eller förändras utan att prestationen alls ändras. Det är ingen teknikalitet: det är exakt det mönster som ses i den mest citerade träningsstudien om metylenblått.

Hundstudien använde ett annat färgämne

Den artikel som oftast citeras i samband med metylenblått och träning är Imai och kollegors löpbandsstudie från 1986 på vakna hundar. Den undersökte om ökningen av hjärtminutvolymen under fysisk ansträngning beror på vävnadens redoxtillstånd, med det som metodavsnittet beskriver som ”4 mg/kg nytt metylenblått 3,7-bis(etylamino)-2,8-dimetylfenazotoniumklorid, Eastman Kodak Company”. Nytt metylenblått är ett separat tiazinbaserat färgämne, med två etylaminogrupper där metylenblått har två dimetylaminogrupper, och är mest känt som ett färgämne för retikulocyter. Ett resultat som erhållits med det är inte ett resultat som erhållits med metylenblått.

Studien är ändå relevant, eftersom den är det tydligaste exemplet på att en markör och fysiologin kan förändras oberoende av varandra. Hundarna sprang två etapper på 20 minuter, först i 2.5 och sedan i 5.0 mph, med 6 procents lutning. Ansträngningen fördubblade hjärtminutvolymen och ökade hela kroppens syreförbrukning tre till fyra gånger i båda grupperna. I koksaltgruppen steg den arteriella laktat–pyruvat-kvoten från 6.0 till 9.97. I den behandlade gruppen steg den inte.

Inget funktionellt mått förändrades mellan grupperna. Hjärtfrekvens, artärtryck, vänsterkammarens kontraktilitet och katekolaminer i plasma steg på samma sätt i båda grupperna, och sambandet mellan hjärtminutvolym och hela kroppens syreförbrukning gick inte att skilja statistiskt mellan grupperna. Författarna drar slutsatsen att förändringarna i kvoten ”inte har något orsakssamband med den cirkulatoriska stimulering som sker vid lätt till måttlig fysisk ansträngning”.

Kvoten är ett svagare belägg än den verkar vara. Den sjönk eftersom pyruvat steg, från 0.14 till 0.38 mmol per liter, samtidigt som även laktat steg, från 1.05 till 2.85 mmol per liter. Hos hundar som fick färgämnet i vila ökade syreförbrukningen något, arteriellt pH steg och koldioxidhalten sjönk. Författarna beskriver förändringarna som ”liknande” dem som ses med 2,4-dinitrofenol, en mitokondriell frikopplare. Hastigheten var fastställd i protokollet, så ingen hund fick springa till utmattning.

Simstudien på råttor och dess dos

Det starkaste prestationsresultatet hos djur kommer från Peng och kollegors experiment från 2025 i Frontiers in Behavioral Neuroscience. Råttor simmade tio nätter i följd med vikter motsvarande 3 procent av kroppsvikten fästa vid svansarna, minst två timmar per natt, tills de nådde ett bedömt utmattningskriterium. Efter varje pass fick en grupp metylenblått intranasalt och en annan grupp koksaltlösning på samma sätt. De behandlade råttorna simmade längre innan de uppfyllde utmattningskriterierna, rörde sig mer i ett öppet fält dagen därpå, visade mindre ångestliknande beteende och hade mindre neuronförlust, myelinskador och mitokondriell fragmentering i hippocampus och striatum.

Dosen utelämnas ofta när studien återberättas. En lösning på 1 procent är 10 mg/mL; tio mikroliter gavs i varje näsborre, så den totala mängden var cirka 20 mikroliter, eller 0.2 mg per råtta och pass. Intranasal administrering väljs för att nå hjärnan via lukt- och trigeminusbanorna, och författarna anger att deras studie ”inte mätte oxidativa reaktioner, inflammation eller hormonnivåer i hjärnan och plasma”. Deras rekommenderade nästa steg är att studera ”de samlade effekterna av tillskott med MB före träning”.

Det är vad en löpare skulle vilja få testat. I det här protokollet gavs föreningen efter arbetet för att begränsa skador. Längre simning dagen därpå i en modell med utmattade råttor är ett fynd om återhämtning, inte ett fynd om en tränad människa som tar en dos före ett pass.

Varifrån ordet ”uthållighet” kommer

Den musstudie som vanligtvis beskrivs som att den visar förbättrad uthållighet är Gureev och kollegors arbete från 2016 i Neuroscience Research. Möss drack vatten som innehöll metylenblått i en dos på 15 mg/kg per dag under 60 dagar. Den ”fysiska uthålligheten” avser ett snörtest, eller test med horisontella stänger, där greppstyrka, motorisk koordination och balans bedöms tillsammans. Medelålders obehandlade möss fick 1.17 poäng; behandlade möss fick 2.23 poäng, nära nivån för vuxna möss. Vuxna möss förbättrades inte på något mått.

Syreförbrukningen i vila ökade med cirka 15 procent. Produktionen av väteperoxid i hjärnans mitokondrier steg från 94.9 till 176.7 pmol per minut per milligram protein. Mängden mitokondriellt DNA ökade 2.3 gånger. Det visar ökad mitokondriell omsättning hos åldrande djur, med den oxidativa signalering som driver den. Det är inte ett belägg för att en frisk idrottare skulle bli snabbare.

Cellförsök och deras begränsningar

Louters och kollegor rapporterade 2005 att metylenblått aktiverar glukostransport via GLUT1 i L929-fibroblastceller, med upp till 800 procent vid 50 mikromolar. En uppföljning från 2008 visade att metyl-beta-cyklodextrin binder metylenblått direkt och blockerar effekten. Det är ett fynd i en cellinje som aldrig har visats i skelettmuskulatur.

Själva mekanismen är omstridd

I Tretter och kollegors studie från 2014 på isolerade mitokondrier från marsvinshjärnor ökade metylenblått vid 100 nanomolar till 1 mikromolar syreförbrukningen i vila, återställde membranpotentialen och ATP-produktionen när komplex I eller komplex III hämmades och ökade produktionen av väteperoxid. Avgörande var att ”den ADP-stimulerade respirationen inte påverkades av MB med något av de substrat” som testades. Den maximala kopplade respirationen, som ett påstående om träningseffekt bygger på, ökade inte.

I Gureev och kollegors uppföljning från 2019 fann samma laboratorium som tagit fram resultatet på möss att metylenblått ”inte kan återställa membranpotentialen och respirationen som hämmats av antimycin” i mitokondrier från mushjärnor. De drog slutsatsen att elektronacceptorn är Qo-stället i komplex III snarare än något längre nedströms. Den enkla bilden av färgämnet som transporterar elektroner förbi en blockerad andningskedja håller inte i alla preparat.

Inget av detta utesluter en effekt hos människor. Det innebär däremot att argument som enbart bygger på mekanismen, där rimlig mitokondriell kemi behandlas som ett resultat, har problem redan inom själva mekanismen.

Två designproblem som en humanstudie skulle behöva lösa

Metylenblått är svårt att blinda. Det färgar urinen blågrön, och människor lägger märke till det. Överkorsningsstudien från 2017 vid bipolär sjukdom uttryckte det direkt: ”Vi valde denna design eftersom metylenblått missfärgar urinen, och därför kunde vi inte använda en traditionell placebo.” Den studien jämförde en låg dos med en hög dos i stället för med ett inert piller.

Problemet är större inom träningsforskning än inom nästan något annat område, eftersom upplevd ansträngning och prestation vid tidstest påverkas starkt av förväntningar. En studie som inte kan blinda sina deltagare har mätt en föreställning lika mycket som ett läkemedel.

Det finns en dokumenterad lösning. Den randomiserade avbildningsstudien från 2016 på 26 friska vuxna gav 280 mg metylenblått av USP-kvalitet, cirka 4 mg/kg, eller en placebo med livsmedelsfärgämnet FD&C blue no. 2 i identiska ogenomskinliga kapslar. Deltagarna ombads att urinera före doseringen men inte igen därefter, ”för att undvika att eventuell färgning av urinen skulle äventyra blindningen”.

Det andra problemet är dos och administreringsväg. Oralt metylenblått utsöndras delvis i urinen, och exponeringen i hjärnan efter oral dosering är ungefär hälften av den efter intravenös dosering, vilket Gureevs grupp påpekar när de hänvisar till Peter och kollegors farmakokinetiska arbete. Intranasal administrering till en råtta kan inte direkt överföras till en kapsel, och dosintervallet för människor i de publicerade arbetena är 0.5 till 4 mg/kg. Avbildningsstudien från 2016 noterar motsatt effekt över 10 mg/kg.

Humanstudierna mäter något annat

Två kontrollerade humanförsök förekommer i återberättelser om ämnet, och inget av dem mätte träning. I avbildningsstudien från 2016 visade reaktionstiden i ett vaksamhetstest ingen signifikant interaktion mellan läkemedel och tid, med placebo på först 230 och sedan 220 millisekunder och metylenblått på först 230 och sedan 230 millisekunder, P = .43. I en intravenös studie från 2023 på åtta friska kvinnor minskade både hjärnans blodflöde och dess syreomsättning i stället för att öka. Evidensguiden om energi och trötthet behandlar båda.

Om du ändå bestämmer dig för att prova

Ett självexperiment kan inte fastställa effekt, men det kan dokumenteras tillräckligt väl för att du ska undvika att lura dig själv. Anteckna produkt och batch, administreringsväg, tidpunkt före träningen, exakt pass med sträcka eller belastning, upplevd ansträngning på en numerisk skala, sömn, koffein och eventuella läkemedel samt muskelömhet dagen efter och prestation efter 48 timmar i samma typ av pass. Upprepa sedan samma pass utan ämnet.

En person som följer en variabel kan inte skilja en läkemedelseffekt från kondition, motivation, väder och den vanliga variationen i träningen. Den subjektiva delen är den som mest sannolikt vilseleder.

Metylenblått medför också risker som inte har med prestation att göra. Det hämmar monoaminoxidas A, vilket innebär risker i kombination med förskrivna antidepressiva och andra serotonerga läkemedel, och det är kontraindicerat vid G6PD-brist på grund av risken för hemolytisk anemi. Säkerhetsguiden behandlar båda, och guiden om läkemedelsinteraktioner organiserar läkemedelsfrågorna efter klass. Om du tävlar under antidopningsregler bör du kontrollera reglerna i stället för att lita på en återförsäljares påstående.

Materialet är en variabel i varje studie ovan

Varje dos som beskrivs här var en uppmätt mängd av en specificerad förening. En flaska från en obekräftad säljare är inte samma sak. Överensstämmelse med USP-monografin är den standard en köpare kan kontrollera. Material som inte uppfyller den är sannolikt av textilkvalitet och kan innehålla organiska föroreningar som Azure B, restlösningsmedel och tungmetaller i halter som en farmaceutisk specifikation begränsar. Vad USP-beteckningen fastställer och inte fastställer behandlar kvalitetsklassen, och testmetoderna för föroreningar beskriver vad ett laboratorium letar efter.

De flesta säljare som beskriver en produkt som tredjepartstestad undersöker bara tungmetaller och presenterar sedan den enda analysgruppen som om den uppfyllde hela specifikationen. Blupreme testar hela USP-specifikationen: identitet, renhet, organiska föroreningar, restlösningsmedel, elementföroreningar, glödgningsrest, mikrobiella gränsvärden och bakteriella endotoxiner. Varje batch levereras med ett analyscertifikat, och att läsa det korrekt innebär att kontrollera att batchnumret och laboratoriet stämmer med flaskan du håller i handen.

Slutsats

Ingen kontrollerad humanstudie har mätt metylenblåtts inverkan på uthållighet, hastighet, styrka eller återhämtning. Hundstudien som citeras för en laktateffekt använde ett annat färgämne och fann ingen prestationsskillnad. Simstudien på råttor gav 0.2 mg intranasalt efter arbetet. Musstudien bakom ordet ”uthållighet” använde ett test av greppstyrka och koordination hos åldrande djur, och mekanismen är omstridd i litteraturen om mitokondrier.

Kvar finns en rimlig mekanism, en uppsättning små djurstudier, ett problem med studiedesignen som har en dokumenterad lösning och inga data om människors prestation. Översikten över evidens för nytta hos människor sätter träningspåståendena i relation till den övriga humanlitteraturen, och forskningsbiblioteket förtecknar studierna bakom varje påstående.

Om du tränar inför något är den variabel som har starkast evidens bakom sig själva träningen.