Metylenblått som solskydd: UV-forskning och dess begränsningar

Ett inlägg i sociala medier påstår att metylenblått fungerar som solskydd. Det hänvisar till en verklig studie där färgämnet absorberade ultraviolett ljus och minskade skador i odlade hudceller. Studien finns. Men slutsatsen som dras av den följer inte av resultaten.

Problemet är välbekant när det gäller hälsopåståenden. En laboratoriemätning behandlas som ett produkttest. För att tolka påståenden om metylenblått och solexponering korrekt behöver du hålla isär tre frågor: absorberar molekylen UV, skyddar den levande hud mot solen, och är den en godkänd solskyddsingrediens i en färdig produkt? Forskningen från 2021 besvarar delvis den första frågan, antyder ett svar på den andra enbart i celler och besvarar inte alls den tredje.

Vad den ofta citerade studien testade

Den artikel som oftast citeras är studien från 2021 av Xiong och kollegor om metylenblåtts potential att skydda mot ultraviolett strålning, som finns på PubMed. Författarna föreslog metylenblått som en möjlig aktiv solskyddsingrediens, bland annat som ett tänkbart alternativ till oxibenson. De påstod inte att de hade validerat en solskyddsprodukt med metylenblått för användning på människor. I diskussionen skriver de att ytterligare säkerhetsarbete skulle behövas innan man ansöker om att ämnet ska tas upp i en solskyddsmonografi.

Experimenten var genomgående prekliniska. Inga levande försökspersoner deltog, och ingen färdig solskyddsprodukt applicerades på mänsklig hud. Två författare var knutna till Mblue Labs, och universitetet och företaget hade lämnat in en gemensam patentansökan för metylenblått som aktiv solskyddsingrediens. Ett redovisat kommersiellt intresse ogiltigförklarar inte data, men det är ytterligare ett skäl att läsa exakt vilka utfall som mättes.

Först utfördes spektroskopi på lösningar. Forskargruppen jämförde metylenblått i saltlösning med oxibenson i lösningsmedel inom intervallet 200 till 400 nanometer. Metylenblått absorberade starkare under cirka 310 nanometer, medan oxibenson absorberade starkare vid längre våglängder. Det är en egenskap hos molekyler som är lösta i vätska. Det är inte en mätning av en kräm som har strukits ut som en film på huden.

Därefter följde cellexperiment. Normala mänskliga keratinocyter förbehandlades med 100 nanomolar metylenblått i två veckor och exponerades sedan för UVB med en topp vid 302 nanometer. Behandlade kulturer visade en lägre DNA-skaderespons, mätt med gamma-H2AX, samt bättre viabilitet och mindre infärgning för cellulär senescens. Parallella försök med keratinocyter och fyra mänskliga fibroblastlinjer visade minskad mitokondriell superoxid och ökad proliferation. En kompletterande jämförelse visade att 100 nanomolar oxibenson inte gav samma cellulära fördel vid den koncentrationen. Men en nanomolar lösning som omger isolerade celler testar hur cellerna reagerar på skada, medan en solskyddsfilm på huden fångar upp ljuset innan det når cellerna. I båda fallen används ordet skydd, men olika mekanismer testas.

Korallförsöket var litet och kvalitativt. Fragment av mjukkorallen Xenia umbellata placerades i havsvatten med 1 mikromolar metylenblått eller 1 mikromolar oxibenson i ungefär en vecka. Gruppen med oxibenson försämrades, medan gruppen med metylenblått inte gjorde det. Det gäller enbart fragmentens överlevnad på kort sikt. Det är ingen bedömning av säkerheten för korallrev, och det säger ingenting om solskydd för människor.

En språklig detalj förtjänar uppmärksamhet. Sammanfattningen nämner eliminering av UVA-inducerade reaktiva syreföreningar i celler, men metoderna beskriver ett protokoll för UVB-bestrålning utan ett motsvarande kontrollerat UVA-försök. En försiktig tolkning är att studien visade minskad skada efter experimentell UVB-exponering i odlade celler samt antioxidativ aktivitet. Den visade inte direkt att bildning av UVA-inducerade ROS förhindrades under kontrollerad UVA-exponering.

Läsare som vill ha bakgrund till hur de relaterade experimenten om hudens åldrande skiljer sig från studier på människor kan jämföra med evidensen för hudvårdsformuleringar, där cellodling, rekonstruerad hud och tester av färdiga produkter hålls isär.

Evidensjämförelse: typ av UV-test och vad det kan fastställa

Den här tabellen är artikelns kärna. Använd den för att placera in påståenden om metylenblått som solskydd. Varje rad anger ett test, vad ett positivt resultat kan fastställa och vad som fortfarande kräver ett annat test.

Typ av UV-test	Vad det kan fastställa	Vad det inte kan fastställa
Absorbansspektrum i lösning, 200 till 400 nm	Att molekylen absorberar UV-fotoner i vätska vid de testade koncentrationerna	Att en kräm skyddar mänsklig hud, eller dess SPF, UVA-skyddsfaktor eller status som bredspektrumskydd
Odlade keratinocyters överlevnad efter UVB	Att förbehandlade celler bättre motstår en experimentell skada under dessa förhållanden	Att en film på huden förhindrar solbränna eller DNA-skador i intakt hud
Mätningar av cellulära ROS och proliferation	Antioxidativa egenskaper eller redoxegenskaper i det cellsystemet	Att solinducerade oxidativa skador minskar hos människor, eller att UVA var orsaken utan kontrollerad UVA-exponering
Observation av korallfragment under flera dagar	Jämförande effekter på dessa fragment på kort sikt	Säkerhet för korallrev i allmänhet, eller någon effekt hos människor
Färdig solskyddsprodukt testad på mänsklig hud eller PMMA-plattor	Skydd mot erytem, UVA-skyddsfaktor, kritisk våglängd och fotostabilitet för den formuleringen	Något utöver den testade formuleringen, den applicerade mängden och exponeringsförhållandena

Mönstret är detsamma genom alla rader. De tidigare raderna testar ingredienser eller celler. Bara den sista raden testar solskydd. Ett påstående om metylenblått som solskydd behöver stöd från den sista raden.

Fotoskydd är inte motsatsen till fotosensibilisering, men det är ett annat beteende

Metylenblått har två ljusrelaterade roller som låter motsägelsefulla och som båda är verkliga. I vissa cellsystem fungerar det som en redoxmediator med antioxidativa effekter. Under lämplig belysning fungerar det som en fotosensibilisator som bildar reaktiva syreföreningar, däribland singlettsyre. Fotodynamisk terapi utnyttjar avsiktligt det senare beteendet för att skada målceller eller mikrober, vilket beskrivs i en översikt om fotodynamiska tillämpningar av metylenblått. Det är också därför metylenblått i kombination med apparater för rött ljus behöver bedömas separat, vilket tas upp i vår guide till kombinerade ljusbehandlingar.

Skillnaden beror på förhållandena: våglängd, ljusdos, koncentration, aggregationstillstånd, syretillgång och var färgämnet befinner sig i förhållande till levande vävnad. Rött ljus kring 630 till 670 nanometer används ofta för att aktivera metylenblått i fotodynamiska tillämpningar. Solljus innehåller samtidigt UV, synligt ljus och infrarött ljus, så en film på huden skulle utsättas för blandad belysning snarare än en enda laboratorievåglängd.

Ett solskyddsfilter ska fånga upp skadlig UV-strålning och avleda energin genom jämförelsevis ofarliga processer, samtidigt som det förblir stabilt. En fotosensibilisator använder absorberad fotonenergi för att driva kemiska reaktioner som skapar reaktiva ämnen. Att absorbera UV är därför nödvändigt för ett ämne som övervägs som UV-filter, men långt ifrån tillräckligt. Artikeln från 2021 testade inte om en film med metylenblått på huden bildar singlettsyre nära levande hud under solljus, vilka fotoprodukter som bildas eller hur de oxiderade och reducerade formerna beter sig. Den som bedömer påståenden om metylenblått som solskydd bör betrakta dessa frågor som öppna tills en färdig formulering har testats under solljusliknande exponering.

Metylenblått är inte en godkänd solskyddsingrediens

Regulatorisk status är en annan fråga än lovande laboratorieresultat. I USA finns aktiva solskyddsingredienser för receptfria produkter upptagna i OTC Monograph M020. Metylenblått finns inte med där. I Europeiska unionen måste UV-filter som används i kosmetika finnas med i bilaga VI till förordning 1223/2009. Metylenblått är inte ett godkänt UV-filter enligt bilaga VI.

Ett godkännande för andra användningsområden kan inte överföras. Intravenöst metylenblått har godkända användningar som läkemedel, och färgämnet har diagnostiska användningar och används vid olika ingrepp, vilket diskuteras i vår översikt över godkända användningar och användningar under utredning. Inget av detta gör det till en godkänd aktiv solskyddsingrediens. Godkännande för solskydd gäller en viss ingrediens, i en viss produkttyp, under specifika användningsvillkor.

Vad validerat solskydd skulle kräva

En färdig produkt med metylenblått som påstod sig ha SPF eller bredspektrumskydd skulle behöva genomgå den vanliga uppsättningen solskyddstester, utförda på den färdiga formuleringen. SPF mäts på människor: produkten appliceras med 2 milligram per kvadratcentimeter och exponeras med en solsimulator som avger 290 till 400 nanometer, enligt metoder som ISO 24444 för SPF in vivo. Utfallet är erytem, främst en UVB-respons. Inget cellexperiment kan ersätta detta.

UVA-skydd behöver mätas separat, inte härledas från ett lösningsspektrum. Internationellt används testning av UVA-skyddsfaktor in vivo enligt ISO 24442, karakterisering in vitro enligt ISO 24443, eller båda. Europeiska riktlinjer anger ett UVA-skydd på minst en tredjedel av den SPF som anges på etiketten.

Kritisk våglängd mäter hur långt in i UVA-området skyddet sträcker sig och bestäms utifrån den färdiga filmens absorbans, med 370 nanometer som gräns för att betecknas som bredspektrumskydd enligt solskyddsmonografins förfarande. Ett färgämne löst i saltlösning kan inte ge detta värde. Fotostabiliteten måste också prövas direkt genom att produktfilmen bestrålas i förväg och det kvarvarande skyddet mäts. Innan dessa tester har utförts på den faktiska krämen är tal om ett stabilt solskydd med metylenblått spekulation.

Tester på människor fångar också sådant som laboratoriearbetet missar: om filmen bildas jämnt, om svett avlägsnar den, om missfärgning gör korrekt applicering osannolik och om fototoxicitet uppstår. Blå missfärgning är ingen obetydlig detalj här. Ojämn synlig färg kan signalera ojämn applicering, och ojämn applicering minskar skyddet.

Hur påståenden om solexponering bör hanteras i praktiken

Betrakta metylenblått som en intressant kandidat inom UV-forskning, utan någon validerad solskyddsprodukt bakom sig. Låt inte en lösning, ett laboratoriefynd eller en korallobservation ersätta en testad solskyddsprodukt. Blanda inte färgämnet i fuktkräm eller olja för att göra ett hemmagjort solskydd. Den här artikeln ger inget recept eftersom spädning, jämnhet, stabilitet, konservering, appliceringsmängd och fotokemi inte kan kontrolleras hemma. Guiden till ingredienser i lösningar förklarar varför en färdig vätska är mer än färgämne plus vatten. För faktiskt solskydd, använd skugga, skyddande kläder och en solskyddsprodukt vars etikett anger testad SPF och, där det är tillämpligt, bredspektrumskydd eller UVA-skydd.

För faktiskt solskydd, använd åtgärder med direkt evidens: skugga, skyddande kläder och en solskyddsprodukt vars etikett anger testad SPF och, där det är tillämpligt, bredspektrumskydd eller UVA-skydd. När frågor om metylenblått handlar om att svälja färgämnet för solskydd, tänk på att oralt fotoskydd är ett separat påstående som kräver egna studier, och att systemisk användning medför frågor om läkemedelsinteraktioner och kontraindikationer som sammanfattas i våra översikter om säkerhet och interaktioner. Läsare som bedömer kombinerade ljusprotokoll bör hålla bedömningen av solskydd skild från evidensen för fotodynamisk terapi, där ljus i kombination med färgämne är avsett att skada ett mål snarare än att skydda huden.