Artikel
Eosin-metylenblåagar: princip, sammansättning och tolkning

En student tar ut en EMB-platta ur inkubatorn och stannar upp. Flera kolonier är nästan svarta med en metalliskt grön glans. Studenten har två teorier. Antingen är kulturen kontaminerad eller så har bakterierna bildat grönt pigment. Båda teorierna är fel, och båda beror på att samma grundläggande koncept saknas.
En eosin-metylenblåagarplatta, vanligen förkortad EMB-agar eller EMB-platta, är ett fast odlingsmedium för bakterier som innehåller färgämnena eosin Y och metylenblått samt näringsämnen och agar. Det är inte en flaska färglösning som har spätts ut i agar. Det är ett formulerat system där samma två färgämnen både hämmar oönskade organismer och visar sockerfermentation genom att ändra koloniernas färg. När denna dubbla funktion är tydlig ser de mörka kolonierna och den ibland förekommande gröna glansen inte längre ut som tillfälligheter.
Det korta svaret
EMB-agar är selektivt mot många grampositiva bakterier och differentiellt för kraftig laktosfermentation. Eosin Y och metylenblått hämmar grampositiva bakterier, medan syra från laktosfermentation driver utfällning av ett färgämneskomplex av eosin och metylenblått inne i kolonierna. Starka syraproducenter, såsom många stammar av Escherichia coli, blir mörkt blåsvarta och kan uppvisa en metalliskt grön glans i reflekterat ljus. Svagare fermenterare blir rosa till lila. Icke-fermenterare förblir färglösa eller genomskinliga. EMB är ett komplext, odefinierat medium eftersom det innehåller pepton, och pepton står för merparten av kvävet. Standard-EMB innehåller inte sorbitol. Sorbitol hör till en annan screeninguppgift, främst sorbitol-MacConkey-agar för E. coli O157:H7.
EMB är ett medium, inte en färgning
Namnet orsakar den första förvirringen. Eosin-metylenblått låter som en färgningslösning, och metylenblått är faktiskt ett katjoniskt färgämne som används för mikroskopi och enkel bakteriefärgning. Men en EMB-platta innehåller betydligt mer än löst färgämne. Det fungerande systemet omfattar en kväve- och näringsbas, ett definierat fermentationssocker, en fosfatbuffert, ett stelningsmedel och de två färgämnena i låga, noggrant balanserade koncentrationer.
Den balansen är viktig. Samma metylenblått som färgar celler på ett objektglas beter sig annorlunda när det kombineras med eosin Y i agar vid nära neutralt pH och sedan utsätts för lokal syra runt en koloni. För den bredare färgämnesfamiljen och varför katalognamn kan vara vilseledande, se metylblått kontra metylenblått. För hur EMB jämförs med den andra stora screeningen för enteriska bakterier, se EMB-agar kontra MacConkey-agar.
Två funktioner i ett enda färgämnespar
I mikrobiologiundervisning skiljer man mellan två mediumfunktioner som EMB råkar kombinera. Ett selektivt medium hämmar vissa organismer samtidigt som en målgrupp tillåts växa. Ett differentiellt medium gör att organismer som växer kan uppvisa synligt olika reaktioner, vanligtvis genom metabolism av ett substrat. Standardläroböcker såsom OpenStax mikrobiologikapitel om odlingsmedier definierar båda begreppen, och EMB är ett standardexempel på ett medium som är båda samtidigt.
På EMB kommer selektionen från färgämnena. Eosin Y och metylenblått hämmar tillsammans många grampositiva organismer, så enteriska gramnegativa bakterier dominerar plattan. ASM-protokollet för eosin-metylenblåagar beskriver mediet som både selektivt och differentiellt och betonar metylenblått som den starkare hämmaren av grampositiva bakterier. Hämningen är partiell snarare än absolut, så enstaka små grampositiva kolonier kan växa igenom.
Differentieringen kommer från fermentation plus samma färgämnen. Laktosfermenterare frisätter syror runt kolonin. När det lokala pH-värdet sjunker associerar eosin och metylenblått till ett färgämneskomplex som avsätts i kolonin. Svag eller måttlig syraproduktion ger rosa, brun eller lila växt. Stark syraproduktion ger mörkt blåsvart växt och, när avsättningen är tillräckligt kraftig, en metalliskt grön glans i reflekterat ljus. Det gröna är en optisk effekt av avsatt färgämne, inte ett pigment som utsöndras av E. coli. En användbar kedja att memorera är sockerfermentation, sedan syra, sedan lägre pH, sedan avsättning av färgämneskomplex, sedan mörk koloni, sedan eventuell glans.
Blanda inte ihop de två rollerna. EMB selekterar inte för laktosfermenterare. Laktosanvändning är den differentiella egenskapen. Färgämnenas hämning är den selektiva egenskapen.
Är EMB-agar definierat eller odefinierat
Studenter frågar ofta om EMB-agar är ett definierat eller odefinierat medium. Svaret är odefinierat, vilket också kallas komplext.
Ett kemiskt definierat medium anger varje kemisk komponent i en exakt koncentration. Ett komplext eller odefinierat medium innehåller ett biologiskt hydrolysat eller extrakt vars molekylära sammansättning varierar mellan batcher. EMB innehåller pepton med 10 g per liter, och pepton är ett proteinhydrolysat med en blandning av peptider, aminosyror, mineraler och tillväxtfaktorer. Att ange mängden pepton gör inte mediet definierat, eftersom själva peptonets sammansättning inte är fullständigt specificerad.
Denna klassificering är oberoende av selektivt och differentiellt beteende. EMB är komplext, selektivt, differentiellt och fast samtidigt. Dessa fyra beteckningar besvarar fyra olika frågor: vad som är känt om sammansättningen, vilka som tillåts växa, om de som växer ser olika ut och vilket fysikaliskt tillstånd mediet har.
Citerad formulering: Levine EMB
Recepten varierar, så dokumentera vilken EMB-formulering laboratoriet använder. Två formuleringar dominerar undervisning och livsmedelsmikrobiologi. Den äldre Holt-Harris-Teague-typen innehåller både laktos och sackaros. Levine EMB innehåller laktos utan sackaros, vilket gör dess differentiella reaktion specifik för laktos. FDA BAM-metoden för Levine EMB-agar anger Levine-sammansättningen som används vid livsmedelstestning.
| Ingrediens per liter | Levine L-EMB, FDA BAM M80 |
|---|---|
| Pepton | 10 g |
| Laktos | 10 g |
| Dikaliumfosfat | 2 g |
| Eosin Y | 0.4 g |
| Metylenblått | 0.065 g |
| Agar | 15 g |
| Slutligt pH | 7.1 plus eller minus 0.2 |
ASM studentprotokoll anger ett kombinerat recept av Difco-typ med 10 g pepton, 5 g laktos, 5 g sackaros, 2 g dikaliumfosfat, 13.5 g agar, 0.4 g eosin Y och 0.065 g metylenblått vid pH 7.2, och ASM noterar att det kombinerar Holt-Harris-Teague-sockerarter med Levine-pepton och fosfat. Den detaljen har praktisk betydelse. På EMB med två sockerarter kan en mörk koloni återspegla användning av sackaros, laktos eller båda. På Levine EMB pekar en mörk koloni på laktos. Proteus beteende illustrerar detta: ASM varnar för att Proteus kan uppvisa glans på EMB som innehåller sackaros när spridning hämmas, medan den på Levine EMB vanligtvis förblir färglös. Kontrollera flaskan eller bipacksedeln före tolkning.
Vilka ingredienser tillför kväve och kol
En vanlig tentafråga är vilka ingredienser i EMB-agar som tillför kväve. Huvudsvaret är pepton. Pepton tillför peptider och aminosyror och därmed organiskt kväve, tillsammans med en del kol, mineraler och tillväxtfaktorer. Det är plattans näringsmässiga bas.
Det avsiktligt tillsatta kolhydratet är kol- och energikällan för den differentiella reaktionen: laktos i Levine EMB eller laktos plus sackaros i EMB med två sockerarter. Dikaliumfosfat tillför fosfat och buffrar pH så att endast betydande fermentation sänker det lokala pH-värdet tillräckligt för att fälla ut färgämne. Agar bidrar inte med någon näring för detta ändamål. Det stelnar bara plattan. Eosin Y och metylenblått utgör det selektiva systemet och rapportsystemet.
Avläsning av plattan: kommenterat diagram
Läs av EMB i reflekterat eller snett infallande ljus, eftersom glansen är lättast att se på det sättet. Jämför varje okänt prov med kända kontroller från samma batch. Diagrammet nedan är en illustrativ rekonstruktion för att lära sig mönstret, inte ett fotografi av levande kulturer.

Använd denna avläsningslogik:
- Mörkt blåsvarta kolonier, klassiskt med metalliskt grön glans: kraftig laktosfermentation, presumtivt E. coli-mönster. Bekräfta, eftersom frånvaro av glans inte utesluter E. coli och andra starka syraproducenter kan ge glans på vissa formuleringar.
- Rosa, bruna eller lila, ofta slemmiga kolonier utan den klassiska glansen: långsammare eller svagare fermentation, det vanliga mönstret för Enterobacter och Klebsiella.
- Färglösa, genomskinliga, bleka eller bärnstensfärgade kolonier: mönster för icke-fermenterare, det vanliga utseendet för Salmonella, Shigella och Proteus på Levine EMB.
- Ingen växt eller endast punktformiga kolonier där grampositiva bakterier ströks ut: förväntad selektiv hämning. Genombrottsväxt förekommer och får inte tolkas som ett differentiellt resultat. Färg är en screeningfenotyp. Den styr vidare mot gramfärgning, oxidas, biokemiska paneler eller instrumentbaserad identifiering. Den kan aldrig ensam identifiera en art. En direkt jämförelse sida vid sida med den andra enteriska screeningen hjälper här, vilket är anledningen till att en separat jämförelse behandlar EMB kontra MacConkey: selektion och avläsning i detalj.
Översikt över beredning
För kommersiell dehydrerad EMB ska tillverkarens bipacksedel för den exakta produkten följas, eftersom färgämneshalt och steriliseringsanvisningar skiljer sig åt. För formuleringen av ASM-typ anger ASM-protokollet för eosin-metylenblåagar att ingredienserna ska lösas upp, pH justeras, blandningen kokas för att lösa agar, autoklaveras i 15 minutes vid 121 degrees Celsius, kylas mot 60 degrees, fällningen virvlas tillbaka i suspension och därefter hällas upp. FDA Levine-metod anger sterilisering vid högst 121 degrees och samma slutliga pH-intervall. En viss mängd fällning i EMB är normal och återsuspenderas genom försiktig virvling i stället för att kasseras som kontamination.
Inkubera aerobt, vanligtvis 18 to 24 hours nära 35 to 37 degrees, och läs av vid den tidpunkt som laboratoriet anger. Kvalitetskontroll använder vanligtvis E. coli för reaktionen med mörk glans, en Salmonella-stam och Proteus mirabilis för färglös växt, Enterobacter eller Klebsiella aerogenes för slemmig fermentation samt Staphylococcus aureus plus Enterococcus faecalis för att kontrollera hämning av grampositiva bakterier. Matcha stamnummer och acceptanskriterier mot bipacksedeln.
Vad frågor om sorbitol-EMB egentligen frågar efter
En annan vanlig tentafråga säger att EMB-agar som innehåller sorbitol används för att detektera någon patogen och frågar vilken. Premissen måste korrigeras innan frågan besvaras.
Standard-EMB innehåller inte sorbitol. Den etablerade sorbitolscreeningen för E. coli O157:H7 är sorbitol-MacConkey-agar, särskilt cefixim-tellurit-sorbitol-MacConkey. Logiken är att de flesta vanliga E. coli snabbt fermenterar sorbitol och blir rosa-röda, medan typiska O157:H7-stammar fermenterar sorbitol långsamt eller inte alls och förblir färglösa eller grå, enligt FDA BAM-metoden för sorbitol-MacConkey-agar. Det finns ingen motsvarande standardiserad sorbitol-EMB i ASM eller FDA bakteriologiska metoder. I FDA arbetsflöden för diarréframkallande E. coli förekommer Levine EMB tillsammans med kromogena och andra konfirmerande medier, men EMB ensamt kan inte skilja patogen STEC från vanlig E. coli. Så när en fråga nämner sorbitol plus E. coli O157:H7 är det avsedda mediet sorbitol-MacConkey, inte EMB. Allmän molekylär bakgrund om metylenblått i sig finns i hur metylenblått fungerar.
Fallgropar som återkommer varje termin
För det första: övertolka inte glansen. FDA beskriver typisk E. coli på Levine EMB som mörkcentrerad med eller utan glans. Betrakta glans som en stark presumtiv ledtråd, aldrig som bevis.
För det andra: ignorera inte formuleringen. En platta som innehåller sackaros breddar betydelsen av varje mörk koloni. En Levine-platta begränsar den till laktos. Skriv formuleringen i laboratorieanteckningarna tillsammans med resultatet.
För det tredje: tolka inte blandad växt som en enda organism. I blandningar kan en organism förbruka syrorna som en annan organism har producerat, vilket kan ta bort den förväntade glansen. ASM dokumenterar en sådan blandningseffekt mellan E. coli och Salmonella. Plocka isolerade kolonier och arbeta med varje morfotyp separat.
För det fjärde: läs inte av för sent. Förlängd inkubation gör att svaga fermenterare och grampositiva bakterier som bryter igenom kan ackumulera färg och suddar ut gränsen mellan fermenterare och icke-fermenterare. Registrera inkubationstiden tillsammans med kolonibeskrivningen.
För det femte: behandla inte hämning som sterilitet. EMB minskar grampositiva bakterier. Det garanterar inte att de saknas. En liten koloni i kontrollutstryket med grampositiva bakterier är en produktegenskap som ska dokumenteras, inte nödvändigtvis ett studentfel.
Kom ihåg en mening vid laboratoriebänken. Färgämnen selekterar genom att hämma grampositiva bakterier, syra från laktos uttrycks genom färgämnesavsättning och formuleringen avgör vilket socker färgen får rapportera.